
Fällning hos vallhundar: vad hjälper verkligen mot lösa hår hemma?
, Genom Michael van Wassem, 9 min läsning

, Genom Michael van Wassem, 9 min läsning
Vallhundar är kända för sin intelligens, arbetsvilja och starka anknytning till sin ägare. Det är hundar som gärna vill vara aktiva, lär sig snabbt och ofta har en imponerande päls. Den pälsen är vacker, men den kan också leda till många lösa hår i hemmet. Särskilt raser som schäfer, belgisk malinois, holländsk herdehund, Border Collie, Australian Shepherd, Tervueren, Groenendael och vit schweizisk herdehund kan fälla ganska mycket. Många av dessa vallhundar har dubbel päls: en kraftig täckpäls och en mjuk, isolerande underull. Underullen skyddar hunden mot kyla, värme, regn och smuts, men den lossnar också i stora mängder under fällningsperioden.
De flesta vallhundar fäller lite året runt, men på våren och hösten kan fällningen bli betydligt kraftigare. På våren tappar hunden en del av sin tjocka vinterpäls, medan sommarpälsen på hösten lämnar plats för en fylligare vinterpäls. Hos vallhundar som tillbringar mycket tid inomhus kan denna naturliga rytm vara mindre tydlig. På grund av uppvärmning, artificiellt ljus och växlande temperaturer kan en hund ibland fälla nästan året runt. Det betyder inte direkt att något är fel, men det kräver en bra rutin för pälsvård.
Alla vallhundar fäller inte lika mycket. Schäfern är känd som en ras som kan fälla mycket, framför allt på grund av sin tjocka dubbla päls. Även den vita schweiziska herdehunden tappar ofta mycket hår, och de ljusa hårstråna syns extra tydligt på kläder, soffor och mörka golv. Tervueren och Groenendael har en längre och fylligare päls och kan tappa mycket underull under fällningsperioden. Australian Shepherd och Border Collie fäller också måttligt till mycket, särskilt när de har medellång eller lång päls. Hos dessa hundar är regelbunden borstning inte en lyx, utan en viktig del av den grundläggande skötseln.
Vissa vallhundar verkar fälla mindre, men det betyder inte automatiskt att de behöver lite pälsvård. En korthårig malinois eller korthårig holländsk herdehund lämnar ofta färre långa hår i hemmet än en Tervueren eller Groenendael, men även dessa raser kan tappa mycket hår under fällningsperioden. Raser som Bearded Collie eller Schapendoes fäller ibland mindre synligt på golvet, eftersom lösa hår fastnar mer i pälsen. Just därför kan tovor bildas snabbare. Färre hår i hemmet betyder alltså inte alltid mindre arbete.
Kraftig fällning är ofta normalt hos vallhundar, särskilt när hunden i övrigt är pigg, har frisk hud och inte har kala fläckar. Pälsen förnyas hela tiden, och lösa hår är en del av den processen. Ändå är inte all hårförlust ofarlig. Fäller din vallhund plötsligt extremt mycket, får kala fläckar, röd hud, mjäll, sårskorpor, klåda eller matt päls? Då kan det finnas en annan orsak, till exempel hudirritation, allergi, loppor, kvalster, stress, hormonella problem eller brist i kosten. I så fall är det klokt att kontakta en veterinär.
Du kan inte stoppa fällning helt. En vallhund tappar naturligt hår, särskilt när den har dubbel päls. Det du däremot kan göra är att ta bort lösa hår i tid innan de sprids i hela hemmet. Den bästa metoden består av regelbunden borstning, bra näring, tillräckligt med fettsyror, kontroll mot loppor och fästingar samt uppmärksamhet på huden. På så sätt stödjer du inte bara pälsen, utan också huden under den. En frisk hud är nämligen grunden för en stark och glansfull päls.
Hos vallhundar är regelbunden borstning det viktigaste steget mot lösa hår. Under lugnare perioder räcker det för många hundar att borsta två till tre gånger i veckan. Under fällningsperioden kan daglig borstning eller borstning varannan dag behövas. Korta borstningsstunder fungerar ofta bättre än en lång borstning en gång i veckan. På så sätt håller sig pälsen luftig, gammal underull blir inte kvar i pälsen och borstningen blir behagligare för hunden. Många vallhundar uppskattar dessutom när borstningen blir en lugn och återkommande stund, särskilt om du belönar hunden under tiden.
Rätt borste beror på pälstypen. För korthåriga vallhundar, som många malinois och korthåriga holländska herdehundar, fungerar en gummiborste eller fällborste ofta bra för att ta bort lösa hår från täckpälsen. För schäfrar, vita schweiziska herdehundar, Border Collies, Australian Shepherds och långhåriga vallhundar är en kam eller borste som når djupare ner i pälsen ofta mer effektiv. Hos hundar med mycket underull kan en underullsborste vara praktisk, så länge du använder den försiktigt. För hård borstning kan irritera huden och skada friska hårstrån.
Underullen hos en vallhund har en viktig funktion. Detta pälslager hjälper hunden att reglera sin kroppstemperatur och skyddar mot olika väderförhållanden. Därför ska pälsen inte tunnas ut aggressivt eller rakas kort utan anledning. Särskilt hos hundar med dubbel päls kan rakning förändra pälsstrukturen eller göra att pälsen växer tillbaka ojämnt. Syftet med borstning är att ta bort lösa, döda hårstrån, inte att skada den friska pälsen.
Tvätt kan hjälpa till att få bort lösa hår snabbare ur pälsen, men bara om det görs på rätt sätt. Borsta igenom din vallhund noggrant innan du tvättar den. Då tar du redan bort många lösa hår och förebygger att tovor blir värre av vattnet. Använd alltid ett milt hundschampo och skölj pälsen mycket noggrant. Schamporester kan irritera huden, vilket kan göra att hunden börjar klia sig ännu mer. Efter tvätt är det viktigt att torka hunden ordentligt, särskilt hos vallhundar med tjock underull.
En frisk päls börjar inifrån. En vallhund som får foder med tillräckligt med högkvalitativa proteiner, fettsyror, vitaminer och mineraler har ofta en starkare hudbarriär och en vackrare päls. När huden är torr eller pälsen ser matt ut kan extra stöd ibland hjälpa. Tänk till exempel på laxolja, linfröolja, fårfett eller ett tillskott för hud, päls och klor. Det är inga mirakelmedel som stoppar fällning helt, men de kan bidra till en smidigare hud och en mer glansfull päls.
Laxolja är populärt till hundar eftersom det är rikt på omega 3-fettsyror. Dessa fettsyror stödjer huden och kan hjälpa till att hålla pälsen vackert glansfull. Linfröolja är en växtbaserad olja som också innehåller fettsyror och ofta används till hundar med torr hud eller matt päls. Fårfett ges ofta över fodret för extra smak, energi och stöd för hud och päls. Särskilt hos aktiva vallhundar kan detta vara ett bra tillskott, så länge du är noga med doseringen och hundens totala kost.
Ibland verkar det som att en vallhund bara fäller mycket, medan den i själva verket tappar hår på grund av klåda. Loppor, fästingar, kvalster eller hudirritation kan göra att en hund kliar, biter eller slickar sig mycket. Då kan hårstrån lossna snabbare och det kan till och med uppstå kala fläckar. Kontrollera därför hundens hud regelbundet, särskilt vid svansroten, magen, ljumskarna, armhålorna, halsen och öronen. Ser du svarta prickar, sår, rodnad eller sårskorpor? Då är det viktigt att hitta och åtgärda orsaken.
Vallhundar är ofta känsliga, intelligenta och mycket fokuserade på sin omgivning. Därför kan de reagera tydligt på spänning, förändringar eller för lite mental stimulans. Stress kan påverka hud och päls, vilket kan göra att hunden tillfälligt fäller mer. Det kan till exempel handla om flytt, fyrverkerier, en ny familjemedlem, semester, understimulering eller för många intryck. Tillräckligt med motion, mental aktivering, vilostunder och en förutsägbar rutin hjälper din vallhund att hålla sig bättre i balans.
Raka inte en vallhund med dubbel päls kort utan anledning. Pälsen har en skyddande funktion och hjälper mot både kyla och värme. Att borsta för ofta eller för hårt med vassa verktyg är inte heller en bra idé. Det kan irritera huden eller dra loss friska hårstrån. Använd hellre en passande borste, arbeta lugnt i lager och sluta om huden blir röd eller om hunden tydligt visar obehag. Tvinga inte fram borstningen, utan bygg upp rutinen gradvis.
Kontakta en veterinär om din vallhund plötsligt fäller mycket mer än vanligt, får kala fläckar, kliar sig mycket, luktar illa, har mjäll, får sår eller har röd hud. Det är också klokt att låta hunden undersökas om pälsen plötsligt blir matt eller om hunden verkar mindre energisk. Fällning är en del av livet med vallhundar, men extrem klåda, smärta och kala fläckar är inte normalt.
En bra rutin behöver inte vara komplicerad. Borsta din vallhund flera gånger i veckan och oftare under fällningsperioden. Kontrollera samtidigt huden, öronen, armhålorna, ljumskarna och svansroten under borstningen. Ge ett kvalitativt foder och stöd vid behov hud och päls med laxolja, linfröolja, fårfett eller ett tillskott för hud och päls. Håll loppor och fästingar under kontroll och tvätta hunden endast när det behövs med ett milt hundschampo. På så sätt håller sig pälsen i bättre skick och du får mindre problem med lösa hår hemma.