Gordonsetter - svartbrun stående fågelhund med stor uthållighet

Gordonsetter - svartbrun stående fågelhund med stor uthållighet

Låt en gordonsetter korsa ett doftspår på en öppen hed, så glömmer han på ett ögonblick att du finns. Det säger mycket om rasen: en brittisk stående fågelhund (FCI grupp 7), avlad för att söka i timmar i ett vidlyftigt galopp, hitta villebrådet och markera det tyst. Enligt FCI-standarden är en hane 66 cm i mankhöjd och väger omkring 29,5 kg; pälsen är kolsvart med kastanjebruna tecken och långa fanor. Hemma är han ofta vänlig, människoorienterad och förvånansvärt lugn efter en bra dag utomhus, men han mognar långsamt och nosen kommer först. Han passar en aktiv vuxen eller en familj med utrymme, mycket tid utomhus och tålamod med en lång tonårstid. Den största nackdelen är kombinationen av ett enormt rörelse- och sökbehov och ett jaktintresse som gör att lös promenad är oansvarig på många platser.

Grunddata

• Officiellt namn: Gordon Setter (FCI-standard nr 6); i Sverige gordonsetter
• Synonymer: Black and Tan Setter är ett äldre brittiskt namn; ska inte förväxlas med engelsk setter och irländsk setter
• Ursprung: Storbritannien (FCI); utvecklad i Skottland kring Gordon Castle
• Rasgrupp och erkännande: FCI grupp 7 (stående fågelhundar), sektion 2.2 (settrar), med arbetsprov; brittiska Kennel Club placerar rasen bland Gundogs och kallar den en Vulnerable Native Breed
• Ursprunglig funktion: stående fågelhund: spåra upp och markera villebråd, framför allt rapphöns och andra fältfåglar
• Mankhöjd: hanar 66 cm, tikar 62 cm (FCI)
• Vikt: hanar 29,5 kg, tikar 25,5 kg (FCI); standarden anger ett värde per kön, enskilda hundar avviker
• Förväntad livslängd: vägledande omkring 12 år; Kennel Club anger mer än 10 år och en brittisk populationsstudie en median på 12,4 år; enskilda hundar kan leva kortare eller längre
• Päls: medellång, slät, utan lockar eller vågor, med långa fanor på öronen, baksidan av benen och buken
• Färger: djup, glänsande kolsvart utan rostton med kastanjebruna tecken; en mycket liten vit fläck på bröstet är tillåten
• Rörelsenivå: hög; Kennel Club anger mer än två timmar per dag, inklusive fri löpning och sök
• Träningsutmaning: medel till hög; läraktig, men självständig och långsamt mogen
• Vårdnivå: medel; Kennel Club anger borstning mer än en gång i veckan
• Ensam hemma: bara efter gradvis uppbyggnad; ingen hund för en fast, hel arbetsdag ensam
• Klimat: tål svalt och blött väder bra (vägledande); se upp för överhettning i värme och sol på grund av den svarta pälsen
• Lämplig för nybörjare: begränsat; framför allt för nybörjare med tid, utrymme och vilja att ta emot handledning

Snabb lämplighetskontroll

Passar kanske om du:

• varje dag kan promenera, söka och låta hunden springa fritt på säkra platser i god tid över två timmar, även på vintern;
• bor i grön miljö och har en rejält inhägnad trädgård;
• har tålamod med en hund som först känns riktigt vuxen vid ungefär tre års ålder;
• söker en uppfödare som tar DNA- och höftundersökningar på allvar och är beredd att vänta.

Passar sannolikt inte om du:

• vill ha en hund som alltid kommer direkt i livlig natur;
• bor i en stadslägenhet utan daglig tillgång till utrymme att springa på;
• låter smådjur eller fjäderfä gå lösa;
• ofta är borta en hel arbetsdag och inte kan ordna tillsyn.

Namn, erkännande och släktingar bland raserna

Det fullständiga namnet är Gordon Setter; FCI förvaltar standarden under nummer 6 med Storbritannien som ursprungsland. Den gällande standarden publicerades den 4 april 2016. I Storbritannien kallades rasen före 1924 mest black and tan setter. Kennel Club placerar den i gundog-gruppen och räknar den till Vulnerable Native Breeds, en lista över inhemska raser med få årliga registreringar. Rasen finns dessutom i Breed Watch kategori 2: domarna uppmärksammar felaktig byggnad i bakdelen och dålig rörelse i bakdelen.

Gordonsettern är den svarta med bruna tecken bland de kända setterraserna. Engelsk setter är lättare byggd med vit, fläckig päls; irländsk röd setter är enfärgat mahognyröd och slankare. Gordonen är i regel kraftigare och tyngre byggd; FCI jämför hans kroppsbyggnad med en jakthäst som bär vikt. Förväxling med svartbruna korsningar förekommer, men bara en hund med stamtavla och lämpliga föräldrar är en renrasig gordonsetter.

Historia och ursprunglig funktion

Svartbruna settrar fanns i Skottland långt innan rasen fick sitt namn. Brittiska Kennel Club skriver att hertigen av Gordon mellan omkring 1800 och 1820 på allvar började avla settrar på Gordon Castle, och att hundarna vid mitten av 1800-talet ofta var svartvita eller svart-vit-bruna eftersom de syntes bättre under arbetet. Senare fastställdes färgen svart med bruna tecken. Om hertigen själv skapade rasen är mindre säkert i källorna; hans kennel var i alla fall inflytelserik.

Uppgiften bestämde typen: hitta rapphöns och annat fjäderfågelvilt på hed och myr, lokalisera villebrådet med nosen och markera det orörlig medan jägaren närmar sig. Det krävde en hund med uthållighet, kraft och eget initiativ som kunde söka i timmar. Enligt brittiska beskrivningar minskade antalet arbetande gordonsettrar under 1900-talet när jaktmetoderna förändrades. Det förklarar hans nuvarande beteende: en självständig sökare som hellre följer nosen än dig.

Utseende och fysiska kännetecken

• Kroppsproportioner: stilfull hund med galopperande linjer; byggd som en jakthäst som bär vikt, symmetrisk och kraftfull.
• Huvud och nos: hellre djupt än brett; skallen lätt välvd, stor, bred svart nos, lång nästan parallell nosparti och tydligt stopp. Fullständigt saxbett.
• Ögon: mörkbruna, klara, varken djupt liggande eller framträdande, med ett vaket, intelligent uttryck.
• Öron: medelstora, tunna, lågt ansatta och tätt mot huvudet.
• Hals, rygg och bröst: lång, smal, välvd hals utan löst skinn; medellång kropp med rak rygg, bred, lätt välvd länd och djupt, inte för brett bröst.
• Ben och tassar: platta, raka, starka framben; långa, breda, muskulösa lår; ovala, slutna tassar med välvda tår, mycket hår mellan tårna och djupa trampdynor.
• Svans: rak eller lätt sabelformad, når inte under hasorna; bärs horisontellt eller under ryggens linje, tjock vid roten och avsmalnande, med lång, rak fana.
• Päls: kort och fin på huvudet, framsidan av benen och öronspetsarna; i övrigt medellång, slät och utan lockar eller vågor, med långt silkigt hår på öronen och fina, släta fanor på baksidan av benen.
• Färg: kolsvart med kastanjebruna tecken bland annat ovanför ögonen (högst 2 cm), på sidorna av nosen, på strupen, två stora fläckar på bröstet, på insidan av bakbenen och runt anus. Svarta pennstreck på tårna och en svart rand under käken är tillåtna. Ingen annan färg är tillåten.
• Valp och vuxen hund: valpar är kundersätsiga och klumpiga med växande fanor; typen, bröstkorgens djup och fanorna utvecklas först under två till tre år.

Karaktär och temperament

FCI-standarden beskriver gordonsettern som intelligent, duktig och värdig, med ett modigt, öppet och vänligt, jämnt sinnelag. I praktiken är det en hund som springer entusiastiskt runt i huset när du tar jackan och en timme senare vilar huvudet mot ditt knä. Han är människoorienterad, knyter ett nära band till familjen och följer gärna med dig genom huset.

Han är starkt inriktad på sina människor och reagerar bättre på förklaring och belöning än på hårda tillrättavisningar. Mot främlingar är han ofta vänlig eller avvaktande, sällan skarp. Många rasbeskrivningar nämner en lång tonårsperiod: hunden kan vara lekfull, orolig och lättavledd upp till omkring tre års ålder. En hund som blivit ensam kan yla och skälla.

Barn, hundar, katter och besök

• Bebisar och små barn: en yvig valp eller unghund på 25-30 kg kan springa omkull ett litet barn. Lämna aldrig små barn och hundar utan tillsyn och ge hunden en egen vilplats.
• Äldre barn: ofta en bra, lekfull kamrat för barn som gärna är utomhus och umgås lugnt med hunden; lär dem att en hund som följer ett spår inte vill bli ropad på eller hållen fast.
• Okända hundar: oftast social, men entusiastisk; ett vilt, uppjagat möte är ingen bra start. Bygg upp möten lugnt.
• Hushållets djur: kan ofta leva med andra hundar, särskilt om han vuxit upp med dem.
• Katter och smådjur: med katter han känner sedan ung ålder går det ofta bra. Små gnagare, kaniner och fjäderfä förblir byte för en jakthund och måste hållas åtskilda.
• Besök och bud: han hälsar oftast glatt på besökare och anmäler dem ibland med ett skall; som vakthund var han inte ursprungligen tänkt. Lär honom att hälsa lugnt i stället för att hoppa på gäster.

Instinkter och vardagsbeteende

Kärninstinkten är att söka med nosen och markera villebråd. Du ser det på en vanlig promenad: hunden springer i vida bågar med nosen i luften eller strax över marken och stannar plötsligt med lyft tass eller spänd hållning. I det ögonblicket hör han dig inte. Det är inte olydnad utan en nos i arbete, och det förklarar varför lös promenad i okänd terräng är så riskabel: en hund som följer en doft kan vara kilometer bort och springa över vägar.

Bygg därför tidigt upp ett pålitligt inkallningssignal och en visselpipa, använd lång lina där det finns vilt eller trafik och belöna när han själv tittar tillbaka på dig. En hund som inte får söka tillräckligt söker själv: en trädgård full av fåglar ger mycket oönskat beteende, som att rymma under eller över stängslet.

Motion i olika livsfaser

• Valp: korta, trygga upptäcktsturer med mycket sömn och varierande underlag. Undvik påtvingad långvarig belastning, trappgång och upprepade höga hopp medan tillväxtzonerna är öppna; det finns ingen fast minutregel.
• Unghund: energi, distraherbarhet och bakslag ökar. Bygg tålmodigt upp kopplad gång, inkallning och lugn vid doft; tung, långvarig belastning får vänta tills kroppen är mogen.
• Vuxen: Kennel Club anger mer än två timmar per dag. Räkna vägledande med ungefär en och en halv till två timmar eller mer, fördelat på flera tillfällen med minst en lång tur, fri rörelse på säkra platser och sökuppgifter. Bara en runda kring kvarteret räcker inte.
• Senior: fortsätt röra honom dagligen med kortare, lugnare rundor och mjukt underlag. Stelhet, hälta eller mindre energi kräver undersökning av en veterinär.

Fler timmar är inte alltid bättre: temperatur, underlag och återhämtning spelar roll. Låt honom svalna lugnt efter hård löpning eller arbete och undvik intensiv ansträngning strax före och efter måltiden.

Mental utmaning och arbete

Nosarbete är den bästa utloppsventilen: sökleker med mat eller leksak i högt gräs, spårarbete och mantrailing passar hans anlag och tröttar honom mentalt snabbare än en timmes löpning. I vissa länder anordnas jaktprov för stående fågelhundar; det passar hans funktion men kräver en instruktör.

Håll träningen kort och varierad. Ge också vila efter intensivt nosarbete så att han lär sig varva ner. Agility går med låga hopp, särskilt för en tung, växande hund.

Träning och socialisering

Träna med belöning, glädje och korta pass. Börja tidigt med inkallning, vänta, kopplad gång, lugnt mottagande av besök och beröring av öron, tassar och fanor inför vården. Gordonsettern lär sig snabbt men är självständig och känslig för intryck; upprepning i ständigt nya miljöer fungerar bättre än en enda lång lektion. I tonåren kan allt tillfälligt rasa: var konsekvent.

Socialisering betyder att lugnt lära känna människor, hundar, trafik och ljud utan att han behöver hälsa på alla. Öva också att vara ensam, bilresor och veterinärbesök. Sök hjälp om han reagerar rädd, skäller överdrivet eller inte längre lyssnar på din röst i trygga situationer.

Att vara ensam hemma

Det finns inget säkert standardantal timmar. Gordonsettern är starkt inriktad på sina människor och trivs bäst i familjen. Bygg upp ensamheten steg för steg med korta stunder, efter en lång promenad och utan dramatiskt avsked.

Tristess och för lite motion kan leda till ylande, skällande och förstörelse. En hundpromenadtjänst, hundvakt eller dagis är ofta klokare än en hund som dagligen är ensam i många timmar.

Boende, miljö, klimat och resor

Kennel Club beskriver rasen som lämplig för ett stort hus med stor trädgård och hellre på landet än i staden. Ett radhus eller en lägenhet fungerar bara om det dagliga utrymmet för att springa och söka är varaktigt ordnat och skall eller yl inte stör någon. En trädgård ersätter inte promenaderna; stängslet måste vara högt och stabilt, eftersom en atletisk hund hoppar lätt. På landet kräver vilt, boskap och trafik extra uppmärksamhet, eftersom hans nos snabbt leder honom bort från dig.

I regn och kyla trivs han ofta bra, men blött gräs och lera fastnar i fanorna och i håret mellan tårna. Torka honom efter blöta turer och kontrollera tassar, öron och päls efter grässtrån och fästingar. Se till att det finns skugga och vatten i värme, undvik hård ansträngning i solen och lämna honom aldrig i en varm bil. Öva bilåkning tidigt och använd en välsittande säkerhetssele eller transportbur. Bär hellre en tung valp över långa trappor.

Storlekar, halsband och selar

Standarden anger bara mankhöjd och vikt; något pålitligt rasmedelvärde för hals- och bröstomfång finns inte. Mät därför alltid själva hunden.

• Halsomfång: mät där halsbandet sitter och lämna plats för två fingrar mellan måttbandet och halsen. Fanorna kan få halsen att se tjockare ut än den är.
• Bröstomfång: mät runt bröstkorgens bredaste del, strax bakom frambenen, utan att dra åt måttbandet. Med denna djupa bröstkorg är det oftast det avgörande måttet.
• Passform: selen ska lämna skuldrorna fria, hålla sig borta från armhålorna, inte kunna dras av över huvudet och inte skava. Kontrollera igen efter tillväxt, viktförändring och med full päls.

En sele är praktisk för en jakthund som plötsligt drar mot en doft, eftersom trycket inte hamnar på halsen. Se kollektionen selar och jämför centimetrarna med ditt eget mått. Exempel:

• Hunter Norweger Racing Harness: steglöst justerbar, i storlekarna Small (42-53 cm) till XL (72-90 cm) bröstomfång enligt produktuppgifterna; för en vuxen gordonsetter är de större storlekarna sannolikt aktuella, men mät först och välj den storlek som motsvarar ditt mått.
• Trixie Draglina Svart: en lång lina på 5, 10 eller 15 meter för att bygga upp inkallningen på platser med vilt eller trafik.

Vård

• Borstning och kamning: mer än en gång i veckan, helst varannan dag; var uppmärksam bakom öronen, under armhålorna, på bröstet, buken och baksidan av benen där fanorna trasslar.
• Trimning: plockning behövs inte för den här rasen; många ägare låter trimma håret mellan trampdynorna och vid öronen. Låt en erfaren trimmare visa de första gångerna.
• Tvätt och torkning: bara vid riktigt smuts; torka fanorna väl för att undvika tovor och hudirritation.
• Öron: de lågt ansatta, tätt hängande öronen håller kvar fukt och smuts. Kontrollera varje vecka efter lukt, smuts, rodnad eller kliande; rengör inte djupt.
• Ögon: var uppmärksam på tårflöde, rodnad eller hopknipna ögon; vid smärta eller grumlighet till veterinär.
• Tassar och klor: håll klorna korta och kontrollera efter skog, gräs eller hed om det finns kvistar, grässtrån och fästingar, särskilt mellan tårna.
• Tänder: borsta flera gånger i veckan.
• Päls­byte: Kennel Club anger att rasen fäller; räkna med lösa hårstrån i huset och tätare borstning under pälsbytet.
• Tillvänjning: öva från valpåldern borstning och beröring av tassar, öron och tänder.

Hälsa och ansvarsfull avel

Den förväntade livslängden ligger vägledande kring 12 år. Storlek, linje, vikt, vård och slump spelar in, och populationssiffror förutsäger inte hur länge just din hund lever. Kennel Club anger som god miniminivå för uppfödare ett DNA-test för progressiv retinal atrofi (PRA rcd4), höftundersökning enligt BVA/Kennel Club-systemet och uppmärksamhet på genetisk mångfald; ögon- och armbågsundersökningar hör till best practice. Avelsregler kan skilja sig mellan länder och föreningar; fråga efter den nationella rasklubbens krav.

• Progressiv retinal atrofi (PRA rcd4): hos rasen beskrivs en ärftlig ögonsjukdom som kan leda till försämrad syn och blindhet. Det finns ett DNA-test; ansvarsfulla uppfödare testar avelsdjuren och parar dem så att inga drabbade valpar föds.
• Höfter och armbågar: en benägenhet för höftledsdysplasi beskrivs, som enligt rasuppgifter är mindre vanlig än hos många andra stora raser men förekommer. Fråga efter officiella resultat för båda föräldradjuren. Hälta eller svårighet att resa sig kräver bedömning av en veterinär.
• Cerebellär degeneration: Gordon Setter Club of America nämner en ärftlig sjukdom som påverkar balans och koordination och för vilken ett DNA-test finns. Fråga uppfödaren om avelsdjuren har undersökts.
• Magvridning (GDV): hos hundar med djupt bröst, däribland denna, beskrivs en ökad benägenhet för magvridning. En uppsvälld, hård mage med improduktiva kräkningsförsök och oro kräver omedelbar kontakt med en veterinär. Att äta lugnt och vila kring måltiden är praktiska åtgärder men ger ingen garanti.
• Byggnadsrelaterad belastning: Kennel Club placerar rasen i Breed Watch kategori 2 för felaktig byggnad i bakdelen och dålig rörelse i bakdelen. Håll honom smal och skona lederna under tillväxten.

Inte alla hundar utvecklar dessa sjukdomar. Ett undersökningsresultat är ingen livslång garanti. Diskutera individuella tecken med en veterinär.

Foder i olika livsfaser

Välj till en valp ett komplett valpfoder för stora raser och fokusera på kontrollerad tillväxt och hull i stället för så snabb tillväxt som möjligt. På förpackningen anges för vilken slutvikt fodret är avsett. Ett exempel är Royal Canin Maxi Puppy, avsett för valpar av stora raser. Tillsätt inte kalcium utan att tala med en veterinär. För en vuxen, aktiv hund väljer du ett komplett foder som passar vikt och aktivitet, till exempel PRO PLAN Vuxen Stora Raser Athletic, enligt produktuppgifterna avsett för atletiska hundar över 25 kg. Ge unga valpar flera små måltider och trappa ned till två per dag.

Rätt portion beror på exakt foder, vikt, ålder, hull och aktivitet. Räkneexempel enbart som förklaring, för en vuxen hund på 28 kg: RER = 70 × 28^0,75 ≈ 852 kcal. Med en faktor på 1,4 för en lugn hund och 1,8 för en mycket aktiv hund (antaganden, inga fasta värden) hamnar du på ungefär 1 190 till 1 530 kcal per dag. Vid ett foder på 3 800 kcal ME per kg (gram per dag = kcal ÷ ME i kcal/kg × 1000) blir det ungefär 313 till 403 gram per dag. Det är ingen rasrekommendation: läs energivärdet på förpackningen till det valda fodret.

Använd det som utgångspunkt och justera efter två till fyra veckor utifrån vikt och hull. Revbenen ska kännas utan ett tjockt fettlager och uppifrån ska en midja synas; med långa fanor känner du med händerna, inte bara med ögonen. Dra av energin från träningsgodis från portionen. Dela dagsportionen på två måltider och låt honom äta i lugn och ro. Seniorer behöver inte automatiskt mindre protein: välj efter hull, tänder och aktivitet. Se till att det finns färskt dricksvatten och fråga en veterinär vid tillväxt, sjukdom eller osäkerhet.

Tid, kostnader och daglig belastning

• Tid per dag: hög; i god tid över två timmar utomhus, plus träning och pälsvård.
• Foder: hög till medel, motsvarande en aktiv hund på omkring 25-30 kg.
• Veterinär och försäkring: medel till hög; räkna med undersökningar vid köpet och en buffert för akuta fall som magvridning.
• Päls och hundfrisör: medel; framför allt tid för borstning, mindre för professionell trimning.
• Träning och utrustning: medel; en lång lina, en välsittande sele, ett högt staket och en bur eller bädd.
• Tillsyn och transport: räkna med en hundpromenadtjänst på långa dagar och med restid till säkra löparområden.

Priserna varierar mycket beroende på uppfödare, region och vald vård; fråga efter aktuella belopp i stället för att utgå från fasta tal.

Fördelar

• Stilfull, stark jakthund med stor uthållighet och en vacker, glänsande svartbrun päls.
• Människoorienterad och vänlig, med ett öppet, jämnt sinnelag enligt standarden.
• Lugn inomhus när han fått nog ute.
• Följer gärna med på långa turer och passar för nos- och spårarbete.
• En ovanligare ras med en liten, engagerad rasgemenskap.

Nackdelar och uppmärksamhetspunkter

• Högt rörelse- och sökbehov: mer än två timmar per dag, hela året.
• Starkt jaktintresse: lös promenad i okänd terräng är riskabel; inkallningsträning och en lång lina behövs.
• Långsam mognad: tonåren varar länge och kräver konsekvent, tålmodig handledning.
• Känslighet för att vara ensam och för hårda tillrättavisningar.
• Fanorna trasslar och hunden fäller; päls och öron kräver fast uppmärksamhet.
• Djupt bröst: uppmärksamhet på magvridning; dessutom PRA, höfter och genetisk mångfald vid val av uppfödare.
• Inte överallt lätt att hitta; räkna med att leta och vänta.

För vem passar rasen

För en aktiv vuxen eller en familj med erfarenhet av hundar eller vilja att lära sig, med tid för dagliga långa promenader och sökuppgifter, en grön miljö eller ett fast motionsområde, en hög, rejält inhägnad trädgård och tålamod med en hund som blir vuxen långsamt. Du vill ha en människoorienterad jakthund med egen nos, inte automatisk lydnad.

För vem passar rasen inte

För människor som inte kan avsätta i god tid över två timmar per dag, bor i en livlig stad utan utrymme att springa, låter smådjur eller fjäderfä gå lösa, regelbundet är borta en hel arbetsdag utan tillsyn eller söker en hund som kommer direkt i alla situationer. Den som framför allt söker en lugn sällskapshund för korta promenader väljer bättre en annan ras.

Ansvarsfullt köp, adoption eller omplacering

Sök en uppfödare som är ansluten till en erkänd rasklubb och fråga efter resultaten för båda föräldradjuren: PRA rcd4 DNA-test, höfter och helst ögon och armbågar, samt hur uppfödaren värnar den genetiska mångfalden. Be om originalresultaten med chipnummer, besök uppfödningsmiljön, träffa modern och kontrollera pass, chip, stamtavla och kontrakt; ta inte hem en valp som är yngre än åtta veckor. Var misstänksam mot annonser med ständigt lediga kullar, otydliga dokument och press att betala snabbt.

En vuxen hund från ett djurhem eller via en rasspecifik omplacering kan vara ett bra val när beteende, hälsa och orsaken till avträdandet är ärligt dokumenterade. Fråga om inkallning, att vara ensam och umgänge med barn och andra djur. Tillgängligheten varierar mellan regioner och kan innebära att du hamnar på en väntelista.

Vanliga frågor

Är gordonsettern lämplig för nybörjare? Begränsat. Han är vänlig men kräver mycket motion, tålamod och inkallningsträning; en nybörjare med tid och handledning kan lyckas.

Kan en gordonsetter gå lös? Bara i ett säkert inhägnat område eller när inkallningen visat sig pålitlig under distraktion; använd annars en lång lina, eftersom ett doftspår kan ta hela hans uppmärksamhet.

Hur mycket motion behöver han? Kennel Club anger mer än två timmar per dag, med en lång tur, fri löpning och nosarbete.

Kan han leva med katter? Ofta ja om han känner dem sedan ung ålder, men smådjur förblir ett riskområde.

Kan han bo i lägenhet? Bara i undantagsfall: behovet av motion och utrymme är högt, och Kennel Club anser rasen bättre lämpad för landsbygd än stad.

När är han vuxen? Fysiskt vid ungefär två år, mentalt ofta först vid ungefär tre år eller senare enligt rasbeskrivningar.

Slutsats

Med en gordonsetter får du en uthållighetsatlet med ett mjukt hjärta: en hund som efter en lång förmiddag på fältet ligger avslappnad på mattan och dagen därpå väntar sig precis samma timmar igen. Hans nos och sena mognad präglar de första åren; den som har utrymme och tid får en trogen, vacker följeslagare.

Välj en uppfödare som tar PRA-test, höftresultat och genetisk mångfald på allvar, och välj en annan ras om du bara har en halvtimme om dagen eller söker en hund som alltid kommer direkt. Hans välbefinnande kräver framför allt verklig, kontrollerad frihet: utrymme, doft och arbete.